Kodnamn Frisör

Semmy

Stahlhammer

Foto: Jerry Simon

 

Bok

 

 

Pocket 160 kr inklusive porto

Hårdinbunden bok, Pris 300 kr inkl. porto

 

Kodnamn Frisör

Semmy Stahlhammer, Albert Bonniers Förlag, Inbunden

 

Den framväxande nazismen i 30-talets Tyskland slår sönder det bitvis idylliska judiska småstadslivet i Krasnik söder om Lublin i östra Polen. Tonåringen Mischa Stahlhammer lyckas fly från ett tyskt arbetsläger och ansluter sig till polska partisaner. Han överlever genom att bli specialist på att aptera och desarmera minor, det mest livsfarliga av alla uppdrag. Efter kriget hamnar han i Sverige, träffar Sonja som också hon, i tyskarnas koncentrationsläger, berövats sin familj och sin ungdom. Deras son Semmy, född i Eskilstuna berättar historien om vad en judisk pojke, hans familj och vänner tvingades genomleva i Polen före, under och efter andra världskriget. Och om hur kärleken ger honom livsviljan åter - och kraften att i ett främmande land skapa ett nytt liv.

 

Semmy Stahlhammer är violinist och 1:e konsertmästare i Kungliga Hovkapellet på Stockholmsoperan, kapellmästare för Stahlhammer Klezmer Classic och konstnärlig ledare för musikfestivalen i San Giovanni i Toscana, Italien. I sin egen violinateljé på Norr Mälarstrand i Stockholm restaurerar och reparerar han stråkinstrument.

 

Albert Bonniers Förlag

 

ISBN: 9100113239

ISBN-13: 9789100113230

Genre: Memoarer och biografier

Utgivningsdatum: 2007-04-24

Kodnamn Frisör min fars berättelse ISBN: 9100113239 ISBN-13: 9789100113230

Semmy Stahlhammer Albert Bonniers Förlag Genre: Memoarer och biografier

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Recensioner:

 

Semmy har fångat faderns livsöde med en torr saklighet som inte lämnar läsaren någon rast eller ro. Thure Stenström, Svenska Dagbladet

 

-detta är en omistlig form av historieskrivning. -denna händelse tillhör mänsklighetens samlade, gemensamma erfarenhet. Håkan Möller, Hufvudstadsbladet, Finland

 

-en gripande bok

Peter Handberg, Dagens Nyheter

 

En vittnesbörd om kärlek – till livet självt – konstlöst men högdramatiskt

Per Svensson, kulturchef Expressen, Judisk Krönika

 

Något av det bästa jag läst i partisan-genren. -smärtande sanningslidelse-

Salomon Schulman, Obs! Kulturkvarten, Sveriges Radio P1

 

- skrämmande att läsa om den situation Mischa och andra judar befann sig i under krigsåren. -ett unikt dokument från nittonhundratalet, en berättelse om överlevnad...

Daniela Floman, Göteborgsposten

 

Berättelsen är rak med en fascinerande detaljrikedom. Ur den faktiska framställningen lyser känslorna igenom utan yviga gester, bara genom väl valda ord. Detaljerad historieskrift med realism som övertygar.

Ivan Österblad, Länstidningen Södertälje

 

Rakt på sak, närmast konstlöst, låter han fadern föra talan. Denna enkelhet i framställningen gör att man grips av innehållet, ett öde i tiden. Kodnamn Frisör är ett naket dokument om ett livsöde präglat av krig, fasa och förföljelse.

Inger Dahlman, Sundsvalls Tidning

 

När kriget var slut hade han skaffat sig erfarenheter som ingen människa borde behöva bära med sig genom livet.

Bengt Faleij, Västervikstidningen

 

En stark berättelse som blir speciellt intressant genom berättarens fantastiska detaljminne. Man fattar inte att han överlevde.

Lars Landström, Härnösands Allehanda

 

Berättaren minns hur han till och med kände sig tryggare i tyskt arbetsläger än ute bland de polska bönderna och partisanerna.

Patrik Uhlman, Eskilstunakuriren

 

Det var ett liv under ständigt dödshot, inte bara från de tyska nazisterna, utan även från polska antisemiter till och med i de kommunistiska partisanernas egna led.

Ernst Klein, Östgöta-Correspondenten

 

Berättelsen om en judisk man, som inte bara överlever nazisterna, utan även den starka antisemitismen i Polen.

AS, Byggnadsarbetaren

 

En rak och läsvärd berättelse.

Ulrika Knutson, Veckans Affärer

 

- en rakt berättad historia som berör. Det vittnar om en brutalitet som är svår att förstå, men det är också vittnesmål om en modig människa som mot alla odds överlevde.

Kjell-Ove Cederqvist, Dagbladet, Sundsvall

 

-en omskakande skildring av krigets fasor och umbäranden med djup omänsklig förnedring.

Håkan Philipsson, Bibliotekstjänst

 

Semmy låter fadern i jagform berätta sin historia, fylld av äventyrsromanens tillfälligheter, genomlyst av äktheten i upplevelserna. Språket har ett imponerande flyt och håller hela tiden rätt tonvikt, fångar upp och in läsaren med en känsla av självklar lätthet.

Anna Rikner, Biblioteket i focus

 

”Kodnamn Frisör” är en gripande berättelse och ett unikt dokument om en människas öde

Sören Sommelius, Helsingborgs Dagblad

 

Mischa Stahlhammer stod framför sin egen grav, sekunderna före sin arkebusering. Ödet ville annorlunda.

Kristina Svensson, Pennan & Svärdet

 

Västervikstidningen

 

Starkt vittne om den bruna terrorn

 

Semmy Stahlhammer. Hans föräldrar upplevde andra världskrigets ondska. Nu har han skrivit en bok om faderns berättelse.

 

NY BOK

Semmy Stahlhammer

Kodnamn Frisör

Albert Bonniers Förlag

 

När andra världskrigets kanoner tystnade och koncentrationslägrens portar öppnades började nazismens offer berätta sina fasansfulla historier. Det var berättelser fyllda av ångest och smärtsamma minnen från människor med dåligt samvete för att de överlevt Förintelsen! Det var berättelser om brun terror och bottenlös ondska.

I dag är det offrens barn som fortsätter att berätta. De berättar om föräldrar som aldrig kunnat frigöra sig från de svåra, skräckfyllda åren under 1930- och 40-talen i Europa. Semmy Stahlhammer är ett av dessa barn.

Han är född 1954 i Eskilstuna. I dag är han framgångsrik klassisk musiker, violinist. Kodnamn Frisör är hans första bok. Semmy låter fadern berätta sin historia, från vaggan i polska Krasnik till dagens trygga ålderdom i Stockholm. Semmy förstod tidigt att hans föräldrar, Sonja och Mischa, hade erfarenheter som hans kamraters föräldrar inte delade.

 

Det är 68 år sedan Hitlers arméer invaderade Mischa Stahlhammers hemland. Han var en ung judisk pojke vars liv förändrades i grunden. Inget blev sig mera likt sedan nazisterna dränkt hans fosterjord i blod. När kriget var slut hade han skaffat sig erfarenheter som ingen människa borde behöva bära med sig genom livet.

Mischa Stahlhammer berättar om de första lyckliga åren i en musikalisk judisk familj. Hur livet sedan gradvis förändrats under nazismens framfart. Han berättar om livet i lägren, om flykten och striderna tillsammans med de polska kommunistiska partisanerna.

 

Inte ens bland dem kunde en ung judisk man känna sig trygg. De polska fanatikernas hat mot judar var lika starkt som nazisternas. Det var till och med starkare än omsorgen om de egna styrkorna, berättar han. Hatet fortsatte även när Europa äntligen fick fred. Redan första året efter krigsslutet inträffade de första pogromerna i Polen. Bara ett år efter att världen fått veta att sex miljoner judar, varav tre av dem från Polen, hade försvunnit i nazisternas utrotningsläger.

Semmy har skrivit boken för att försöka förstå den onda tiden - försöka förstå varför hans pappa alltid arbetade och att hans ungdom alltid förföljde honom i hans svarta drömmar. Förhoppningsvis har han blivit lite klokare. Det är både han och hans pappa värda. Men den fasansfulla tiden är svårbegriplig för oss som har haft lyckan att leva i fred och frihet.

 

Bengt Faleij

 

Tipsa en vän Skriv utTillbaka

Publicerad Västervikstidningen2007-04-28 kl.00:25

 

Sundsvalls tidning

 

Skakande skildring av polskt judehat i nazismens skugga

 

SUNDSVALL (ST) 2007-04-27 03:00

 

Semmy Stahlhammer: Kodnamn Frisör. Min fars berättelse.

Bonniers

 

Kommentera artikeln

Mischa Stahlhammer är polsk jude. Som tonåring genomlevde han andra världskriget. 1944 flydde han ur ett tyskt arbetsläger i Polen och förenade sig med skogarnas partisaner. En decemberdag 1948 landade han med ett flygplan på Bromma. Sedan dess har Sverige varit hans hemland. I boken Kodnamn Frisör återger hans son Semmy Stahlhammer hans berättelse.

Den skiljer sig markant från vad judar från andra länder än Polen återgivit. Skrämmande klart uttrycker Mischa sin och andra judars skräck för den polska befolkningen och sin känsla av total rättslöshet.

Judeförföljelsen var uttalad både före, under och efter kriget. Polen var också det enda land i Europa "där man redan första året efter andra världskriget iscensatte pogromer". Berättaren minns hur han till och med kände sig tryggare i tyskt arbetsläger än ute bland de polska bönderna och småstadsborna. Han beskriver hur han "maktlös, förstummad och tillintetgjord" tvingades lyssna till de polska partisanernas berättelser hur de angivit och våldfört sig på judar. Enbart det faktum att han genom sin tekniska genialitet gjort sig oumbärlig i partisangruppen garanterade hans liv. Men det räckte inte. Han tvingades också göra sig osynlig.

Semmy Stahlhammer betonar redan i sitt förord faderns extrema handlag med allt, från elektricitet till lösgommar. Han minns hur pappan ständigt och vart han än kom reparerade precis allting. Egentligen var Mischa frisör, men hans hjärta fanns hos musiken. Så småningom öppnade han en violinateljé i Stockholm. En av hans uppfinningar är den cellostackel, som i dag används av många av världens främsta cellister.

Musiken blev också sonen Semmys område. Han är violinist och förste konsertmästare i Kungliga Hovkapellet på Stockholmsoperan, lektor vid Kungliga Musikhögskolan och konstnärlig ledare för internationella kammarmusikfestivaler. Med Kodnamn Frisör debuterar han som författare.

Boken är skriven utan krusiduller. Rakt på sak, närmast konstlöst, låter han fadern föra talan. Denna enkelhet i framställningen gör att man grips av innehållet, ett öde i tiden. Först görs man bekant med Mischas familj, bostad, levebröd och stad. Det är en fjärran värld, där ibland fler än tio personer lever i två rum och kök och där allt en människa kan behöva tillverkas för hand. Barnen får tidigt gripa in i försörjningen.

Sen vänder kriget allt över ända, utom synen på judarna. Den är oföränderligt hånfull och hatisk både från den polska befolkningen och från nazisterna. Domen faller särskilt hård över katolska kyrkans präster.

Starkt upplever man hur pojken Mischa berövas delar av sin barndom och ungdom, dels på grund av personliga omständigheter, dels beroende på tidshändelserna.

Att vanlig medmänsklig hygglighet fanns också bland tysk lägerpersonal och att kriget medförde iskyla inför människoliv på båda sidor ger boken klart belägg för.

Likaså vad åratal av skräck och tvång kan medföra för en människa. Själv förlorade Mischa under krigspressen förmågan att koppla av och tillstår att han sedan aldrig riktigt återfunnit den.

Kodnamn Frisör är ett naket dokument om ett livsöde präglat av krig, fasa och förföljelse.

Inger Dahlman

Inger Dahlman

 

skriv ut Tipsa en vän om artikeln >

2007-05-11 10:25

En stark överlevarberättelse

 

HÄRNÖSAND. Semmy Stahlhammer Kodnamn Frisör. Min fars berättelse. Albert Bonniers Förlag

 

 

Antisemitismen kom inte till Polen med nazisterna. Man påminns om detta faktum när man läser boken -Kodnamn Frisör-. Semmy Stahlhammer, känd violinist i Hovkapellet på Operan, har fått sin far Mischa att berätta hur denne överlevde kriget. Det gjorde han genom att som partisan bli specialist på att aptera och desarmera minor, det mest livsfarliga av alla uppdrag.

 

Hans berättelse om den tiden är mycket spännande. Man fattar inte att han överlevde. När han kommer tillbaka till sin barndoms stad finns knappt sextio judar kvar, av 5000 före kriget. Efter en tid som volontär i Röda armén i Wien lyckas han ta sig till Sverige och ett nytt liv. Minexperten från skogarna i Polen blev så småningom violinreparatör i Sverige.

 

En stark berättelse som får ett speciellt läsintresse av Mischas fantastiska detaljminne. Det är speciellt intressant att läsa om hur livet i ett judiskt samhälle i en polsk stad på 20-30-talet såg ut.

 

 

LARS LANDSTRÖM

 

KULTUR /NÖJE | SJUDAGAR | NYHETER

TISDAG 8 MAJ 2007

”Jag var en liten James Bond”

 

Mischa Stahlhammer är polsk jude. Som tonåring genomled han andra världskriget. När han 1944 flydde ur ett tyskt arbetsläger i Polen anslöt han sig till skogarnas partisaner. Krokiga och dramatiska vägar ledde honom till Sverige och en decemberdag 1948 landade han på Bromma flygplats.

 

Kommentera artikeln»

 

Levnadsöde Semmy Stahlhammer har skrivit ner sin pappa Mischas spännande livshistoria i bokform. Här ses också mamma Sonja på balkongen till lägenheten på Söder i Stockholm med hänförande utsikt över Riddarfjärden. Foto: Mikael Andersson

Levnadsöde Semmy Stahlhammer har skrivit ner sin pappa Mischas spännande livshistoria i bokform. Här ses också mamma Sonja på balkongen till lägenheten på Söder i Stockholm med hänförande utsikt över Riddarfjärden. Foto: Mikael Andersson Sedan dess har Mischa Stahlhammer varit Sverige troget. Hustrun Sonja, hon var den enda i sin polska familj förutom en syssling som överlevde krigets fasor när hon befriades ur koncentrationslägret Bergen-Belsen av engelsmännen, mötte han i juni 1951 i Eskils- tuna. Tillsammans har de sonen Semmy och han har i dagarna kommit ut med boken Kodnamn Frisör (Albert Bonniers förlag), där han återger pappa Mischas fantastiska berättelse.

Numera lever Mischa, 83 år, och hans Sonja, 82, i en härlig våning på Söder i Stockholm med utsikt över Riddarfjärden. Och på andra sidan, på Norr Mälarstrand, kan de se sonens hus. Han bor med sin familj, makan Isabel och barnen Atida, Simon och Mira, i en stor lägenhet på Kungsholmen. Fågel-vägen är det bara några hundra meter mellan dem.

- Vi har det verkligen bra här på ålderdomen, säger Mischa och Sonja Stahlhammer. Efter allt som inträffat kunde vi väl aldrig tro att det skulle kunna bli så här.

 

Fiolverkstad

Vi träffas i lägenheten på Söder, där paret Stahlhammer bott precis femtio år. I lägenheten intill finns hans fiolverkstad, där bland annat den berömda cellostackeln skapats. Den har patenterats och används av många framstående cellister världen över. Denna uppfinning signerad Mischa Stahlhammer har sålts i tusentals exemplar.

- Jag var en liten James Bond, säger Mischa Stahlhammer. Jag har flytt ur alla situationer, jag ville bara inte låta mig fångas. Som partisan i den polska folk-armén efter kriget lärde jag mig att aptera och desarmera minor, ett livsfarligt uppdrag. Men det var väl knappast farligare än allt hemskt jag upplevt under kriget.

Semmy Sthalhammer har lyssnat på sin pappa, tecknat ner vad han hört och hämtat en del material ur den dator, som familjen haft i tjugofem år. Boken som blivit resultatet av denna berättelse har väckt stor uppmärksamhet, inte minst för att det handlar om en författare som debuterar. Ty Semmy Stahlhammer är egentligen violinist och arbetar som förste konsertmästare i Kungliga hovkapellet vid Stockholmsoperan.

 

Tryggare i arbetslägret

Berättaren minns hur han till och med kände sig tryggare i tyskt arbetsläger än ute bland de polska bönderna och partisanerna efter kriget. Han beskriver hur han maktlös, tillintetgjord och förstummad tvingats lyssna till de polska partisanernas berättelser om hur de angivit och våldfört sig på judar.

Mischa Stahlhammers sällsynta tekniska genialitet har räddat honom ur många livshotande knipor, först i arbetslägren, senare bland partisanerna. Han gjorde sig helt enkelt oumbärlig och Semmy Stahlhammer tar beundrande upp faderns extremt goda handlag med allt från lösgommar till elektricitet. Han minns hur pappan reparerade allt som kom i hans väg. Egentligen var Mischa frisör men hjärtat fanns hos musiken. När han efter en tid i Eskilstuna kom till Stockholm, tog han över en nedgången frisörsalong. Han drev den till framgång genom sin stora yrkesskicklighet och vänlighet. Men violinateljén tog 1968 överhanden och i den miljön har sonen Semmy växt upp, säkerligen smittad av det musikaliska arvet.

 

Högsta betyg till sonen

- Jag känner igen mig till hundra procent i boken, säger Mischa Stahlhammer och ger därmed sonen högsta betyget.

- Tack för det, kontrar sonen. Men så har jag också haft osedvanligt mycket att bygga på. Forum för levande historia hade inspelningar med pappa, jag har lejt in ett par intervjuare som lyssnat på honom, jag har under hela min uppväxt matats med all dramatik och Steven Spielbergs film med överlevande efter förintelsen har också bidragit. Självklart blev manuset väldigt långt men skickliga redaktörer vid förlaget har hjälpt till med den slutliga utformningen av boken.

 

Tiden i Eskilstuna

Partiet om Mischa och Sonja Stahlhammers tid Eskilstuna är naturligtvis särskilt intressant för de som bor i staden. Han kom till Eskilstuna den 17 december 1948 direkt från Bromma och bodde där exakt under ett decennium. Bröllopet med Sonja ståndade den 8 juni 1952, årsdagen efter att de mötts.

- Vi bodde på Åsgatan 27, säger Sonja Stahlhammer. Huset finns inte kvar numera men jag minns den härliga innergården. Och alla trevliga grannar som grannfamiljerna Åberg, Sillén, Britta och Allan Gustavsson med barnen Kicki och Ann-Marie, ja, de finns alla kvar i våra hjärtan.

Mischa och Sonja Stahlhammer kommer ihåg tandem- cykeln med Victoriamotor, som de köpte för 75 kronor och använde för badresor till Sundbyholm.

- Men det var då, det, säger Mischa Stahlhammer. Som svenska medborgare flyttade vi till Stockholm och trots positiva år i Eskilstuna har vi aldrig ångrat flytten hit. Fiolateljén har givetvis betytt mycket. Jag är självlärd. Det jag kan har jag läst mig till i böcker. Jag har också haft kontakt med många duktiga fiolbyggare och det har underlättat.

 

Tavlor som betalning

Ett bevis på uppskattningen av Mischa Stahlhammers yrkesskicklighet är all den konst som pryder lägenhetens väggar.

- Folk som inte kunde betala för fiolreparationen fick om de så ville i stället måla tavlor, säger han.

Om den nya boken talar han som om den vore en släktkrönika.

- Vi är verkligen tacksamma över vad Semmy åstadkommit, säger Sonja Stahlhammer.

 

Författardebut

Efter femton år i hovkapellet har Semmy Stahlhammer alltså begått författardebut. Familjen och den nyskapade kammarmusikfestivalen i italienska Toscana tar mesta delen av hans tid just nu.

- Det har varit roligt och spännande att arbeta med bokförläggarproffs, förklarar han. Författandet har gett mersmak och jag har ett par ytterligare bokidéer, som kanske kan förverkligas framöver.

016 - 15 62 20

Patrik Uhlman

patrik.uhlman@ekuriren.se function Utskrift() { window.open('http://www.st.nu/artiklar/utskrift.php?id=638493', 'utskrift', 'toolbars=0, scrollbars=1, location=0, statusbars=0, menubars=0, resizable=yes, width=384, height=500, left = 30, top = 30'); }

Skriv utKommentera Tipsa en vän© Copyright

Publicerad kl 05:00, 14 apr 2007

 

Östgöta Correspondenten

 

Kultur med många ursprung

 

Sverigedemokraterna bekymrar sig mycket över multikulturalismen som de tror hotar att utplåna svenskheten i Sverige. Dock har man ofta anledning att undra om de själva vet någonting mer om svensk kultur än sill och brännvin.

 

Jag har sista tiden vid olika tillfällen lyssnat till fyra cd-skivor med svensk musik från förra sekelskiftet. Uppriktigt sagt hade jag innan jag fått dessa skivor inte en aning om att det fanns så mycket hörvärd svensk musik från denna tid.

 

Det är violinisten Semmy Stahlhammer som ackompanjerad av olika pianister spelar och det är också han som gjort urvalet. Stahlhammer, konsertmästare vid hovkapellet, är en lysande musiker som verkligen förmår lyfta fram kvaliteterna i den musik han valt att spela. Också själva urvalet är ett storverk.

 

Nå, Stahlhammer är ett utmärkt exempel på den multikulturalism som sverigedemokraterna hatar. Han är vad de främlingsfientliga älskar att kalla andra generationens invandrare, visserligen född i Sverige, men bägge föräldrarna överlevare från Förintelsen, som utblottade kom till Sverige efter andra världskriget.

 

Om någon vecka utkommer Semmy Stahlhammers bok om hans fars märkliga öde bland de kommunistiska polska partisanerna under krigsåren. Det var ett liv under ständigt dödshot, inte bara från de tyska nazisterna, utan även från polska antisemiter till och med i de kommunistiska partisanernas egna led.

 

Semmy Stahlhammers engagemang för att göra svensk musik tillgänglig för den svenska publiken är typisk för ett intresse för svensk kultur som präglat många judar i Sverige. Det är ingen tillfällighet att landets största bokförlag grundades av en judisk familj.

 

Också i min egen familj kan jag hitta exempel på detta lidelsefulla intresse för den svenska kulturen. Min farbror, också han andra generationens invandrare, verkade som intendent vid Skansen och Nordiska museet. Han gav ut en rad böcker om svensk historia och kultur. Hans bok ”Sveriges historia i bilder”, som ursprungligen kom ut 1932 finns fortfarande tillgänglig på nästan alla svenska antikvariat.

 

Han har också givit ut standardverket om svenska folkdanser. Det kom ut i ny upplaga för bara några år sedan, trots att författaren varit död sedan 1937.

 

Det engagemang för den svensk musikkultur som Stahlhammer på ett så lysande sätt visat med sin cd-samling, har inte på något sätt stått i vägen för ett motsvarande engagemang för judisk musik. Vid sidan om sin verksamhet vid Kungliga Operan spelar han Kletzmer-musik, den mycket speciella formen av östeuropeisk populärmusik.

 

Sverigedemokraterna kan ha en poäng i att många svenskar tolkat multikulturalismen som en ensidig plikt för oss svenskar att öppna oss för invandrarnas kultur. Det judiska exemplet visar emellertid att den kan vara något mycket mer, nämligen att med avstamp i en främmande kultur fördjupa sig i den svenska.

 

På det sättet kan invandringen ge ett viktigt bidrag till att utveckla svensk kultur. Sverigedemokraterna däremot, har nog inte mycket att bidra med i den vägen. Kulturell isolering är ett säkert sätt att få en kultur att vissna ner och dö.

 

En kulturell isolering är naturligtvis också förödande för invandrarkulturen. De svenska entusiaster som vill att invandrarna ska nöja sig med att satsa på den egna kulturen även sedan de bosatt sig i Sverige är därför multikulturalismens värsta dödgrävare.

 

ernst.klein@telia.com

 

Corren.se

 

Kodnamn Frisör

– Min fars berättelse

Semmy Stahlhammer

Albert Bonniers Förlag

Förtryck och förföljelser, deportation, ensamhet, läger, flykt och partisankrig. Uppfinningsrikedom och tillfälligheter gjorde den unge polske juden Mischa Stahlhamner till en överlevare. Sonen Semmy låter fadern i jagform berätta sin historia, fylld av äventyrsromanens tillfälligheter, genomlyst av äktheten i upplevelserna. Språket har ett imponerande flyt och håller hela tiden rätt tonvikt, fångar upp och in läsaren med en känsla av självklar lätthet. Mischa var 15 år när nazisterna invaderade Polen och när andra mördades överlevde han genom att göra sig oumbärlig. En allt annat än lätt uppgift för en judisk pojke i det antisemitiska Polen, omringad av nazister och fientligt inställda grannar. När Röda Armen i juli 1944 befriade den 20-årige Mischa stred han med partisanerna. Under partisantiden tog han själv en del fotografier, autentiska bilder som ger boken en extra närhetskänsla. Vid återkomsten till hemstaden Krasnik fann Mischa ett 60-tal överlevande judar – av en judisk befolkning på över 5 000 personer före kriget. Ingen av dem tillhörde Mischas familj. Efter krigsslutet nåddes han av beskedet att två av hans bröder mirakulöst överlevt och nu befann sig i Sverige. Tillsammans med en farbror de enda överlevande av en familj på flera hundra personer.

Anna Rikner, Biblioteket i focus